Stina Stoors debut är en novellsamling på nio noveller som beskriver Västerbotten, och är skriven med sådan känsla att jag riktigt hör dialekten när jag läser. Men det gör också att jag ibland har svårt att förstå språket, eftersom dialekten inte ligger nära min egen.
Ändå är det intressanta berättelser om vuxna, barn och det där att vara i gränslandet mellan barn och vuxen och inte riktigt höra till. Det ger en bild av ett samhälle som är fåordigt, och där alla vet sin sociala plats, vad man borde göra och att detta aldrig är några bekymmer. Men man får också känslan av det där som kan hända om man inte gör det som förväntas av en. Men också en bok där det finns kärlek och ömsinthet i botten, men att den inte alltid visas.
Det är en bok med många undertexter, och mycket att gissa sig till. En bok att kanske läsa om för att hitta mer.
Livet med orden 
Intressant. Jag har köpt boken, den ligger här och väntar på mig. Om jag minns rätt var det förra sommarens sommarprat i P1 som väckte min nyfikenhet.
Läsvärd, men allt är inte helt lätt att förstå/ta till sig… Tycker jag i alla fall… 😊
Har också hört att den ska vara bra och läsvärd 🙂 Kul med boktips!
Absolut läsvärd! Men skulle nog behöva läsa om för att få med mig allt. Vissa noveller hade jag svårt att riktigt få något sammanhang i. Vet inte om det beror på trötthet (läst mycket vid läggdags), eller att jag helt enkelt inte hängt med i texten av ovana att läsa den typen av text.
Ja det kan ju vara så med. Så om du läser om den lite längre fram kanske du ser helt andra saker. Kanske är det även en typ av bok man inte bör läsa i ett svep utan kanske en novell i taget, och fundera lite mellan den och nästa?
Absolut… Läsa, tänka och läsa om…