Skrivarvardag

To kill your darlings…

Knappt 2000 ord nu på förmiddagen. Inte mycket struket, och reflekterar lite kring detta. Jag ska inte stryka bara för strykandets skull… Utan stryka det som verkligen behövs.
 
Har fått lite olika respons på delar av min text. I vissa fall är rekommendationen att stryka ner massor och i andra fall att stanna upp, berätta mer, och fördjupa texten och karaktärerna.
 
Här blir jag kluven. Hur ska jag hitta rätt väg? Vad ska jag lyssna på? Försöka hitta en medelväg? Eller gå helt min egen väg? Lite av båda sidor? Inget alls? Samtidigt ser ju läsaren något i texten som funkar respektive inte funkar.
 
Ni som skriver, hur brukar ni tänka!
Annons

6 reaktioner till “To kill your darlings…”

  1. Kul med respons på det du skriver!
    Jag tänker så här: en eller två huvudtestläsare vars åsikter och kunskap i skrivandet man värderar högt, sedan bolla frågorna med dem. För många kockar gör en dålig (rörig) soppa, även när det gäller åsikter. Det finns rätt mycket att finna i frågan skrivgrupper och hur fel sammansatta skrivgrupper kan förstöra ens skrivande, så det är ingen demokrati där allas åsikter måste betyda lika mycket.
    Sedan måste magkänslan övertrumfa allt. Hörde Caroline Eriksson säga i Bestseller-podden att på redigeringsmötena har hon en idé på förändring, sen har exempelvis agenten en annan, och så blir det ett tredje alternativ där saker vägs samman. Det tycker jag är en bra metod, alltså att ta hjälp av någon som är kunnig och verkligen rannsaka sin text själv, sedan finna en gyllene medelväg.

    1. Absolut… Det gäller ju att hitta rätt väg. Än så länge två personer som läst och det är ju inga mängder av åsikter att förhålla sig till… Men det känns lite klurigt just när det kan spreta lite i responsen.

  2. Är lite inne på samma bana som Marie. Jag har gjort lite lika, valt ut tre testläsare vars kunnande jag litar på och lyssnat helt på deras feedback. Nu i slutänden fick de mig att stryka runt 2000 ord bara på de i ledande kapitlen. Men det där med testläsare verkar vara något man kan se på olika sätt. En del vill att de ska läsa som en vanlig läsare skulle göra, och bedöma utifrån det, men med lite förlåtande ögon kanske, andra väljer testläsare som de väljer lektörer/redaktörer, med en förhoppning att de inte ska snåla med rödpennan. Om du litar på att dina testläsare vet vad de säger så försök hitta ett sätt att tillmötesgå deras feedback. I de fall där man inser att deras förslag skulle skapa en historia man inte känner igen sig i, ja då kanske man kan välja själv vad man vill lyssna på.

    1. Ja, jag litar på mina båda läsare. Känner att delar av texten behöver kortas med för att inte bli för sega. Men verkligen så mycket som önskas? Och jag även tidigare på skrivarkurs fått upprepade önskemål om att stanna upp och fördjupa mig. Liksom inte hasta förbi. Och det är här jag har svårt att vara hur jag får till balansen. Hur viktig är scenen för berättelsen och hur betättar jag den med ”rätt” mängd ord… Eller är jag helt fel ute i mina tankar??

      1. Det kanske handlar om att fördjupa karaktärerna, och samtidigt stryka det där fluffet som varken gestaltar eller driver berättelsen framåt? Kan det vara så de menar? Så att berättelsen blir tajtare och att all text har ett syfte. Ibland inser man inte att en del text är överflödig förrän någon pekar ut det för en.

      2. Inte omöjligt…. Jag försöker lära känna mina karaktärer för att hitta den djupare. Idéer kring händelser att utsätta dem för har jag liksom i massor, men inte alltid en överblick/känsla kring deras inte tankar och skeenden… Deras reaktioner…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s