Sammanfattning av januari

Då är det dags att sammanfatta skrivandet för Januari månad.

 

Foto: HP

Ett mål var att se över kapitel ett med vilka trådar och konflikter som finns och hur jag kan stärka dem. Det har jag gjort och förhoppningsvis förbättrat med hjälp av tankekarta. Men jag tycker fortfarande det är svårt att få till konflikter som håller genom hela romanen.

 

Ett annat mål var att påbörja omskrivningen av kapitel 1. Det har jag också gjort och kommit 30 sidor in (dubbelt radavstånd, 12 punkter i textstorlek).

 

Ett tredje mål var att uppnå 5 000 ord, och jag fick ihop 8 884 ord.

 

Tänker att jag får vara nöjd så långt.

Fabian Falkenclou???

Kan jag byta namn på Fabian Falkenhöök till Fabian Falkenclou??? Låter det som en högadlig person med gamla anor?

Memorera övningar

I fredags eftermiddag tog jag mig en långfika och med anteckningsboken för skrivövningar och fyllde i en massa övningar för den memoarkurs jag erbjuder i mitt kursutbud på Helenas skrivarverkstad. Det finns massor av övningar att ta till, bara man sätter sig och funderar på det. Men jag känner att jag skulle behöva testa i praktiken för att se vad som funkar och vad som inte funkar. Men det kanske kommer på sikt. Och med erfarenheten möjligheten att också utvärdera.

Det jag behöver göra nu är också att fortsätta sätta ihop övningar för övriga kurser och se till att det finns en grund att stå på. Mycket är redan klart, eller finns i mitt huvud, men behöver komma ned i anteckningar för att sedan testas i praktiken. Eftersom jag är så ny på det här har jag ännu inte hittat min arbetsmetod/rutin, vilket gör att allting tar mycket längre tid, och mycket mer tankekraft än det som jag är van vid att göra. Det måste helt enkelt få göra det nu i början, och sedan finnas som en kunskapsbank i mig. Processen dit tar dock en hel del energi märker jag. Men men… Så småningom kommer även detta att sitta och då går det lättare 🙂

Börjat med saxen

Jaha… Ett rejält skrivpass på förmiddagen och nu har jag kommit fram till textpartier där jag kommer behöva använda saxen en hel del för att redigera bort sega/onödiga partier som inte för utvecklingen framåt. Likaså skriva om delar av befintlig text och fördjupa karaktärsutvecklingen så att karaktärerna växer. Det här kommer bli en utmaning.

• Hur vet jag att jag redigerar bort rätt saker?
• Hur vet jag att texten blir bättre?
• Hur stärker jag karaktärerna?

Svårt, men just den utmaning jag behöver just nu. Så det är bara att jobba vidare. Och det är i sådana här sammanhang det är bra att ha sparat tidigare versioner och skriva den nya versionen i ett nytt dokument. Då kan jag ju alltid se hur det var innan, och ändra tillbaka. Skriven text går liksom inte förlorad då.

Att ge stryk…

Förmiddagen har ägnats åt att plita ned en massa ord, men också att våga stryka lite. Jag satt och tvekade lite, men kände att jag skrev om samma sak i två stycken, men ur två olika perspektiv. Kändes som en upprepning och valde att bara ha kvar det i ena perspektivet. Får se om det fortsätter vara så, eller om jag byter tillbaka. Sparar ju tidigare upplagor, så att jag kan gå tillbaka och se hur det var innan.

 

Det där med att stryka är ju inte helt lätt, men någonstans har jag nog fått med mig att om jag tvekar kring en del av texten – stryk. Inte lätt alltid att döda sina älsklingar, men något som måste göras ibland när man nu gett sig på det där med skrivandet 🙂 Nu är det lunchdags, och sedan dags för en skrivarfika… Det var ett tag sedan nu…

Vintersemester

Om några veckor åker jag till Kalmar på lite ”vintersemester” över 2 dagar. Men jag kan inte bestämma mig för om jag ska ta det som en skrivresa då datorn får följa med, eller en resa där jag kopplar bort och bara låter hjärnan vila och få nya intryck till skrivandet. Kanske kan det bli lite av båda delarna?!?!

Jag funderar på att ta mig ett besök på Kalmar länsmuseum, och kanske också ett besök på Kalmar slott.

Hur tycker ni jag ska lägga upp det?

Falkenhöök eller annat namn?

Det där med romannamn är tydligen ett kapitel för sig… Min manlige huvudkaraktär heter ju Fabian Falkenhöök. Så lär han få heta tills romanen är färdigfilad i hemmaverkstad. Men någon nämnde vid ett tillfälle att det ju är två fågelarter i namnet, falk och hök, och att namnet därför kanske borde ändras. Falkdelen behåller jag helst om byte blir nödvändigt.

Men jag tänkte höra lite hur ni andra tänker i frågan… Är det nödvändigt att ändra namnet? Ska jag byta helt eller bara delvis i så fall? Är det bra som det är med två fåglar i namnet?

Kom gärna med tips och idéer 😊

Skrivövning och övningen att vila

Har suttit och antecknat lite skrivövningar i min anteckningsbok i eftermiddag. Bara så att jag liksom kommer igång lite med att samla övningar på ett ställe. Just nu är de på flera olika (2-3 i alla fall). Kanske får jag lägga in dem i en fil i datorn sedan. Finns så mycket jag ska hinna med.

 

 

Sedan blir det biofilm ikväll. Lion heter filmen, och ska handla om en indisk pojke som skiljs ifrån sin familj och hamnar i Australien (alternativt Nya Zeeland…) och hans  sökande efter sin familj när han blir vuxen. Skönt med lite avkoppling, och jag blev nyfiken på filmen då jag såg trailern sist jag var på bio. Det är också en övning att vila i berättandet.

Kreativ helg

Det har varit en kreativ helg hittills. Igår drygt  2 000 ord, och idag drygt 2 300. Totalt 4 400 ord, även om mycket är redan skriven text som jag skriver om nästintill ordagrant, men lägger till lite och omformulerar lite. Det stora jobbet kommer längre fram, när jag ska våga redigera ner text, och försöka förstärka konflikterna. Jag är ännu så länge i historiens anslag och i att försöka sätta den emotionella krispunkten. Dvs visa på miljön som historien utspelar sig i och sedan ställa något på ända för någon karaktär så att historien får något att utgå ifrån för fortsättningen.

Det blir mycket att jobba med framöver 🙂

2 000 ord och 5 sidor

Förmiddagen har ägnats åt att jobba om 5 sidor och det har blivit 2 000 ord, varav lite nyproduktion.

Fabian mår bra idag på sin namnsdag, och har varit snäll nog att visa mig lite nya sidor av sig själv. Generöst gjort av honom, tycker jag 🙂

I eftermiddag kommer jag köra lite pappersarbete och strukturera upp en del av mina papper och tankekartor. Kan bara inte bestämma mig för om jag ska ha dem i pärmar under flickar för kapitel 1, kapitel 2 osv eller om varje kapitel ska få en plastmapp. Världsliga bekymmer, men underlättar arbetet…

Grattis Fabian Falkenhöök

Idag står det Fabian i almanackan. Så ett stort grattis på namnsdagen till min manlige huvudkaraktär Fabian Falkenhöök 😀

Bokinköp??!!

Jag klurar lite på det där med inköp av böcker som innehåller skrivövningar… Bland annat boken Skrivande röster: inspirationshandbok för skrivsugna av Maria Bielke von Sydow. Någon som läst den och kan rekommendera den? Eller inte rekommendera den?

Någon annan som vet någon bra bok med blandade och/eller riktade skrivövningar på olika teman för både barn och vuxna?!?!

Eller kanske någon eller några roliga skrivövningar att dela med sig av som ni vet funkar?

Tips mottages tacksamt!

”Ella gör sig fri” av Karin Boye

 

Novellen Ella gör sig fri av Karin Boye.

 

Foto: HP

 

En novell om att göra sig fri. Ella har vuxit upp med en mor vars ord har varit lag med hjälp av orden ”du gör som du vill, men du vet min åsikt”. Nu sitter hon fast i ett äktenskap med en diktande man som föraktar henne. Mitt i det här försöker hon finna sin egen väg. den hon vill gå för sin egen skull, inte på grund av alla andras åsikter om henne och hennes liv.

En novell från Novellix.

Skrivövningar

 

Foto: HP

 

Tänker att det nog är en bra idé att samla på skrivövningar… Kanske blir det i någon av de här, så att jag kan strukturera dem under olika flikar. Känner bara att jag ofta har goda föresatser, men att de lätt försvinner iväg och inte blir en bråkdel av vad jag önskar att de skulle bli… Men kanske funkar det ändå… Försöka duger ju…

”Glaskupan” av Sylvia Plath

 

Glaskupan av Sylvia Plath.

 

Foto: HP

 

Esther är i New York på ett stipendium över sommaren. När hon kommer hem är förväntningarna att hon efter åratal av strävan och förtjänande av andra stipendier ska ha kommit in på en författarutbildning. Men hon kommer inte in, och hamnar i en depression. Hon äter inte, sover inte och synen på verkligheten förändras. Till slut söker hon vård. Genom Esthers ögon får vi följa hennes blandade känslor inför det. Hennes misstänksamhet mot läkarna (som i sin tur går att ifrågasätta för deras behandlingsmetoder). Moderns skuldbeläggande av Esther för att hon gett modern en mentalsjuk dotter berör mig illa. Hela Esthers misstänksamhet mot omgivningen får vi följa genom hennes känsla av att vara innesluten i en glaskupa. Många av upplevelserna som Esther går igenom i boken är hämtade från författarens eget liv.

Jag upplever berättelsen som trovärdig, men funderar också över tidernas olika behandlingar av och synsätt på psykiskt sjuka människor. En bok värd att läsa även om det tar tid.

Hinna allt man vill…

Det där med att hinna allt jag vill är ibland lite svårt… Jag har fortfarande en hel del tankar kring skrivarkurser jag vill sätta ihop för att kunna erbjuda. Både för verkliga livet och i brevform. Men hur får jag tid till det som inte tar tid från mitt vanliga romanskrivande mina från lönearbete lediga dagar? Jag försöker ju ta tid då jag kan för skrivandet på lunchraster, men i övrigt finns det ju så mycket annat som också måste göras. Städa, tvätta, handla, laga mat och inte minst motionera. Matlagningen hade jag gärna avsagt mig, men har inte råd att äta ute varje dag i veckan. Tvätten, städningen och handlingen… tja… måste liksom göras. Och min kreativitet mår inte bra av skitiga kläder och en smutsig lägenhet. Och lever man som enastående, så är det liksom ingen annan som städar, tvättar, handlar eller lagar mat åt mig. Motionen mår jag bra av (särskilt efteråt) och tycker oftast att den är rolig också.

Men att sätta ihop de där skrivarkurserna som jag vill utöka mitt utbud med för att bredda min kompetens har jag svårt att hinna med. För någonstans inser jag att jag inte kan ha hjärnan på högvarv hela tiden. Någonstans måste jag vila lite också… Nåja… det kanske löser sig naturligt så småningom. Jag vet ju att jag vill fixa det, så då hittar jag nog tid till det på sikt också. Jag vet ju att jag gärna vill fixa allt på en gång och det ska vara klart nyss efter att jag fått idén. Och det går inte. Många saker måste få ta tid. Så det kanske bara är att låta saker och ting ta sin tid, i den tid sakerna och tiden kommer 🙂

Nystart, hopp och (o-)möjligheten till utgivning

 

Nu är jag igång igen med ytterligare en omskrivning av romanen. Känns bra att vara igång med textproduktionen. Men inledningen jag skriver just nu känns som om det är hyfsat genomarbetat, eftersom det är en del av min slutinlämningstext från skrivarkursen förra året, och således ganska mycket petat i. Det kommer säkert krävas massor av genomarbetningar till, strykningar, omskrivningar, ändringar och dödande av älsklingar. Men jag försöker ta till mig av den respons jag fått hittills.

1485 ord idag, vilket kanske är ganska många samma ord som redan skrivits, men ju fler gånger jag får dem genom fingrarna, desto bättre hoppas jag kunna känna/se om de funkar eller ej. Skönt hur som helst att börja jobba med det igen.

 

Foto: HP

 

I en kortare paus satt jag också och bläddrade lite i tidningen Skriva nr 1 2017, och hittade den här spalten. Det känns ju föga hoppingivande. Och ändå kan jag inte sluta skriva. För vem vet om inte just mitt manus med hårt arbete och beslutsamhet råkar vara just den där promillen??? Plötsligt händer det sägs det ju. Jag måste åtminstone försöka. Och lyckas jag inte, så har jag varit lycklig på vägen.

Äntligen igen

Äntligen tror jag att jag i morgon kan våga mig på att börja om med textproduktionen av kapitel 1. Jag har spånat lite trådar och konflikter, och har både post-its i det utskrivna manuset och tankekartor på blad vid sidan om. Jag hoppas verkligen att tankarna är på rätt väg för ett starkare manus.

”Ett dockhem” av August Strindberg

 

Foto: HP

 

Nej, rubriken är inte felsatt… Det här är novellen Ett dockhem av August Strindberg, och inte Ibsens text 😉

Novellen handlar om Gurli och Pall som lever i ett lyckligt och harmoniskt äktenskap, trots att Pall ofta reser bort under lång tid i sitt arbete. När de möts är allt rosenskimrande rött och lyckligt. Vid ett tillfälle råder han hustrun att ta sig ett sällskap medan han är borta, och Ottilia gör intåg i novellen och makarnas liv. Det är också md Ottilia som Ibsens pjäs Ett dockhem kommer in i bilden. Plötsligt ser sig inte Gurli som en jämlik maka, utan som en av Palls ägodelar. Som något/någon han kan hantera som han vill och som gör ett stort obetalt arbete hemma. (Jämställdhetsdebatten fanns redan här.) Hon vägrar gå med på saker som tidigare var självklara för henne. Pall som inte förstår problemet vänder sig till sin svärmor och får ett råd som han sätter i verket. Frågan är bara hur väl det kommer fungera.

En novell som från början publicerades i novellsamlingen Giftas. Här finns tankar och bilder kring både äktenskap och jämställdhet i litet format.

Långsamt framåt

Jag tycker det går långsamt framåt, men kanske måste det få göra det just nu. Att jag låter mig själv planera kapitlet jag ska skriva så det finns konflikter och mål samt utveckling hos karaktärerna på ett helt annat sätt än det gjort tidigare. Jag måste helt enkelt låta planeringen få vara med och räknas lika mycket som den mer mätbara textproduktionen, även om det är svårt och det känns som om jag ”inget gör”. Men förhoppningsvis blir texten jag sedan skriver mycket bättre om jag vet vad som ska hända, ser mina konflikter, vet hur karaktärerna ska reagera osv. Det kan vara en hjälp till att inte behöva skriva om lika många gånger. Hoppas jag i alla fall. Så det är vad jag gjort idag, och förmodligen får fortsätta göra ett litet tag till, även om jag från början planerat annorlunda för månaden. Nåväl. Jag vet ju vart jag är på väg, och jag gör någonting i alla fall. Det kommer att bli textproduktion igen. Det är den som motiverar mig när jag tycker det känns kämpigt med planerandet. Så det är bara att fortsätta.

Skrivarvila

Fredag och trettondag jul. Jag passar på att ta lite skrivarvila. Det har istället blivit ett kyrkbesök på förmiddagen och brödbak i eftermiddag. Skrivartankarna finns där i bakgrunden och kanske sätter jag mig lite med det ihop med temuggen nu i eftermiddag och spånar lite. I morgon drar jag igång igen och kanske kan jag då försöka få till något i textproduktionsväg. Vet inte riktigt hur mycket jag ska planera innan jag sätter mig och skriver nu. Vad jag ska ha kvar i scenväg och vad jag kan stryka. Vi får se var det landar…

Konflikthantering

Sitter med de där eviga konflikterna i historien. Även om jag inte sitter konkret med papper och penna rör de sig ständigt i huvudet. De måste förstärkas. Försöker med ritrulle, men vet inte om det är rätt väg… Kollegieblock utan rutor/ränder verkar funka ok. Mind maps verkar också funka rätt bra för tankebanorna. Men vad som inte verkar funka är att komma på saker som skruvar upp konflikterna, fördjupar dem och får dem bättre. Jag får slita med dem, och de får mig bara att tänka att jag inte kan… Skrivarsvacka??? Jo tack…  Behöver hitta ett arbetssätt som funkar och genererar idéer. Just nu känns det som om det bara står still, och det är så frustrerande!

Tankar

Har börjat 2017 års första vardag med att strukturera upp lite tankar inför nästa genomskrivning av manuset. Många av tankarna känner jag igen sedan jag stod i begrepp att påbörja förra genomskrivningen för ett år sedan. Håller konflikten/konflikterna? Hur fördjupar jag den? Vilka är mina krispunkter, hinder, klimax och lösningar? Jag funderar kring om jag ska försöka strukturera och planera upp vad som ska hända innan jag börjar skriva om, eller om jag ska ta det kapitel för kapitel/månad. Kanske ska jag nöja mig med de stolpar och frågor jag skrivit ned redan nu för varje kapitel/månad från de tankar jag själv fått när jag läst igenom, samt från den respons jag fått.

Risken är att jag aldrig kommer igång med att skriva om jag bara ska sitta och planera, men samtidigt vet jag hur mycket ramarna har underlättat också… Jättesvårt tycker jag. Särskilt som jag den här gången ska försöka jobba med karaktärernas utveckling och konflikterna så att de blir mer hållbara. Kanske något jag borde gjort redan i grundversionen, men nu har det inte blivit så. Alltid lär man sig något…

Jag kan ju alltid se det som att jag har en grund och en fortsättning att jobba vidare med. Och det finns förhoppningsvis en hel del där att fortsätta jobba med, även om jag själv tycker att det mesta jag skriver just nu är helt kass och jag lika gärna kunde börja om med ett annat projekt…

Skrivåret 2016

Här kommer ett litet försök att sammanfatta året som gått i siffror och tankar.

Första halvan av 2016 ägnade jag åt Skrivarlinjen på distans på Sörängens folkhögskola i Nässjö. En termin då jag hann börja med första omskrivningen av manuset. (Första genomskrivningen av manuset gjorde jag under höstterminen 2015). Under april och maj jobbade jag också igenom min inlämningstext på drygt 35 sidor, förberedde mig inför seminarierna och avslutade i juni skrivarkursen. Kan bara säga att jag saknar det. Både att få skrivarbeta på heltid och att få handledning och respons från kursledare och kurskamrater. Men framför allt saknar jag nog utvecklingen det gav mig.

Under andra halvan av 2016 har jag försökt hitta rutiner för mitt skrivande i kombination med jobbet, och jag tycker det funkat bra, även om jag många gånger önskat att jag haft mer tid för skrivandet. Den skrivtid som finns är dock inskriven i kalendern, och jag räknar den som än så länge obetald arbetstid. Tid som helt enkelt inte kan prioriteras bort ur livet. Funkar helt okej, även om jag nog många gånger kan verka tråkig som håller så benhårt på skrivtiden. Men med prioriteringen av skrivtid har jag fått ihop 66 198 ord i min roman under hösten. Och jag hoppas kunna fortsätta på det sättet även under nästa år.

Det gör att jag kommer in på hur jag prioriterar. Visst blir det så att jag får prioritera bort mycket sociala bitar när jag både jobbar (betalt) och skriver (jobbar obetalt). Jag hinner helt enkelt inte med att vara med på allt. Men skrivandet är så viktigt för mig. Utan skrivtiden skulle jag tyna bort och må dåligt. Och boken skulle inte bli skriven. Och när jag berättar om den, så får jag så ofta höra att det är många som vill läsa den och är nyfikna på arbetet. Men det tar tid och det tar energi. Mycket av båda, vilket gör att mycket annat inte blir av. Jag måste helt enkelt begränsa mig.

Vad jag mer hunnit med under hösten är att påbörja planen att så småningom starta en bisyssla. Det blev några år tidigare än tanken var först, men varför inte börja i liten skala och testa. Så under hösten har jag börjat knåpa ihop lite skrivarkurser att erbjuda, kontaktat Medborgarskolan som nappat på två av kurserna, samt ordnat en hemsida och börjat med ytterligare lite marknadsföring. Spännande, läskigt och utmanande. Det känns som om jag är på väg ut i något okänt som jag inte riktigt vet vart det kommer leda mig. Men det är förmodligen nyttigt att inte gå kvar i samma gamla hjulspår jämt.

Min roman i siffror och annat i dagsläget:

Jag fick precis i mellandagarna klart första omskrivningen av romanen. Den ligger på följande:

–        103 826 ord

–        591 856 tecken

Vart är jag på väg nu?

Nu är jag på väg att sätta igång med nästa omskrivning av manuset, och hoppas nu kunna jobba vidare med karaktärsutvecklingen hos mina kära romanfigurer. Det känns utmanande, direkt svårt, men jag hoppas kunna klara av det. Ger jag upp redan nu, så kommer det ju inte att gå och jag vill ju utvecklas. Sååå…. 2017, nu kör vi!!!