Det jag inte trodde var möjligt…

Ni som följt bloggen ett tag vet ju att jag haft sååå svårt att hitta tid och ork att sitta med skrivandet under veckorna när jag jobbar. Men äntligen verkar det som om jag hittat vägen. Jag har en skrivkasse i arbetsväskan som jag helt enkelt tar med mig på lunchen. Och när jag ätit och sitter med kaffe-på-maten-muggen så kan jag plocka fram kassen och dess innehåll och sitta och klura på något som har med skrivandet att göra. Det blir ingen textproduktion, men jag kan ta hand om lite annat av tankar som spretar. Konflikthantering just nu. Hur ska jag kunna förstärka mina olika konflikter i de olika delarna av romanen. Och det känns bra. Det blir 2-3 sådana här luncher per vecka.

En positiv effekt utöver att jag får gjort mer av skrivande är att jag under mina långa arbetsdagar får mindre huvudvärk. Kanske för att jag kommer ur huset lite, och får tänka på något helt annat. Inte helt fel tycker jag.

3 tankar om “Det jag inte trodde var möjligt…

  1. Väldigt bra tips! Att skriva handlar inte bara om att fysiskt trycka ner tangenterna. Det tar jag med mig 😊

    • Kul att kunna inspirera! Det är viktigt att våga tänka att det faktiskt inte bara är just att knappa på tangenterna som är skrivande. Det är ju hela tankemödan och planeringen runt omkring. Men antalet ord och sidor är ju så mycket lättare att mäta.

      • Precis, det är mycket tankar i de där orden och sidorna och även om tankarna inte syns är de minst lika viktiga 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s