Synopsisens vara eller inte vara

Det där med synopsis är ju en fråga i sig. Ett synopsis, för den som inte vet, är att skriva ihop en slags ”mall” för historien. Så här ska historien börja, det här händer i mitten, de här problemen dyker upp och sedan kommer historien att sluta så här. På ett ungefär.

När jag började skriva var jag helt ovan vid att skriva med synopsis till hjälp. Jag kanske bara hade en start att utgå in och skrev sedan bara på känsla. Visste inget om anslag, krispunker, vändpunkter och klimax eller avtoning. Det blev sällan bra och ”känslan” kunde driva iväg ganska långt med mig. Jag blev liksom inte klar. Det bara flöt.

När jag sedan, med erfarenhet av et antal kortare webbkurser i skrivande, fick lite mer klart för mig hur jag n bygga upp en historia med hjälp av just synopsis gick det genast mycket lättare. För nuvarande historia som jag håller på med – den där 1700-talshistorien ni vet som jag beskrev i korthet förra veckan (måndag 22/8 2016)  – började jag med att skriva några lösa scener här och där just på ”känsla”. Men så byggde jag upp ett synopsis som blev ”klart” under förra sommaren (2015) inför skrivarkursen. Nu hade jag en ram klar för vad som skulle hända och under året skrev jag på som en dåre. Och vet ni. Det gick riktigt lätt det där med att skriva efter ett synopsis. Jag hade gjort en färdig mall att arbeta med.

Om ni tycker det låter tråkigt att skriva en historia efter en färdig mall där man redan vet vad som ska hända, så kan jag bara säga att det inte alls behöver vara tråkigt. För under arbetet med mitt manus har det flera gånger hänt att karaktärerna har fått för sig att hitta på egna grejer. Fortfarande inom ramen för vad jag har ”bestämt” för historien, men ändå för mig nya grejer. Så till den grad faktiskt att slutet på historien ändrades. Än en gång inom ramen för det slut jag hade bestämt, men ändå kom det lite som en överraskning även för mig.

Så… Om jag får välja så tänker jag fortsätta att arbeta efter synopsis. Det ger mig stöd i skrivpocessen, och jag kan tryggt ”leka loss” inom ramen som jag har satt upp. Överraskningar kan fortfarande ske, men jag tryggt låta dem ske på både sina egna och mina villkor.

5 tankar om “Synopsisens vara eller inte vara

  1. Jag har skrivit mina två böcker ”på känn”. Men tycker att det ha fått ta alldeles för lång tid. Den senaste nu nästan fem år! Ska jag få ur mig nästa i en rimlig tid måste jag nog försöka med synopsis. Och som du beskriver det behöver skrivprocess inte bli tråkig för den sakens skull. Det är jag annars lite rädd för. Just skrivarglädjen och överraska sig själv är ju själva orsaken till att jag skriver. Ska bli spännande att försöka som du gjorde.

  2. Jag gillar synopsis men det får inte gå till överdrift till en början. En del skriver ju väldigt utförligt och använder sitt synopsis som ett skelett som de sedan fyller ut, direkt i dokumentet.

    Jag skriver några korta rader ex. ”A och S åker bil till Uppsala. A arg på J.” Sedan innan jag ska skriva scenen utvecklar jag den på ett A4:a med att skriva ner exakt miljö, tid, vilken känsla de olika karaktärerna har (i det här fallet exakt varför A är arg på J) och vad de vill. Ibland skriver jag också ner ”vad läsaren får veta”. Det hjälper mig att se varför scenen är viktig.

    Och ja, om någon känner igen det här arbetssättet är det för att det är direkt copy/paste från stjärnan Simona Ahrnstedt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s