Mer karaktärer

Visst är det en spänning att hitta på karaktärer. Men i min omskrivning det manus jag jobbar med nu har jag faktiskt strukit en karaktär. Hon försvann och utvecklades inte ”som hon skulle” i första versionen. Istället har jag utvecklat annan karaktär som fått mer utrymme och som också kunnat ”ta över” en del av de drag som personen som ströks hade. Inte alla, men de som fortfarande behövdes. Och det blir till det bättre för historien. Jag blir mer och mer medveten om hur bra det faktiskt kan vara att våga stryka. Våga ställa mig frågan om något verk behövs. Vad händer om jag tar bort det? Och ju mer jag tvekar desto större anledning att stryka. Så att våga ställa frågor till min egen text är ett bra sätt att utveckla, helt klart.

Annonser

Verkligen kaos

Kan bara säga att renoveringskaoset är betydligt värre än jag trodde. Det sägs att det ska gå att bo kvar, men nej, det tycker jag faktiskt inte…  Särskilt inte när  det springer in målare med huvudnyckel 3 ggr på en dryg timme mellan 18.15 och 19.40 igår. Två gånger utan att ens ringa på dörren. En gång ringde man på dörren men väntade inte på att jag skulle öppna, trots att man visste att jag var hemma. Respekt? Nej.

Att hitta mina karaktärer och se dem utvecklas

Det där med att hitta mina karaktärer funkar ungefär som med historierna. and är det en plats, en bild eller en känsla som gör att karaktären dyker upp. Sedan behöver jag placera huvudkaraktären (protagonisten) i någon form av problem. Gärna en motsättning i förhållande till en antagonist. Och det är ju inte fel om de ganska olika, och nästan en förutsättning faktiskt att de vill olika saker. Eller att de måste jobba mot samma mål, men inte går ihop eller liknande.

Nuvarande huvudperson är en ganska snäll och blygsam varelse. Hon är inte den som gör mycket väsen av sig. Trodde jag i första genomskrivningen. Sedan har hon förändrats och vågar ta för sig. Det är spännande att se. Hennes  antagonist har varit mycket stel och spänd, men har gått åt andra hållet och blivit mer mänsklig. En tredje karaktär är en riktig häxa, eller ragata om man så vill. Det behöver bli en orkestrering av flera olika typer för att historien ska föras framåt. Alla kan inte vara likadana. Och det är verkligen roligt att försöka få dem levande. Ragatan som karaktär är helt underbara att skriva. Jag älskar det. Jag låter henne blomma ut och vara läskig och hemsk, och det är kul att se vad det gör med historien.

Så, de olika personligheterna kommer från olika håll, ibland lättare och ibland svårare. Och det är roligt att se hur de kan förändras. Ibland tror jag att jag vet något om en karaktär för att plötsligt få viskat i mitt öra att ”pst, jag kan tänka mig att göra så här”, och bli alldeles paff av det jag får höra.

Synopsisens vara eller inte vara

Det där med synopsis är ju en fråga i sig. Ett synopsis, för den som inte vet, är att skriva ihop en slags ”mall” för historien. Så här ska historien börja, det här händer i mitten, de här problemen dyker upp och sedan kommer historien att sluta så här. På ett ungefär.

När jag började skriva var jag helt ovan vid att skriva med synopsis till hjälp. Jag kanske bara hade en start att utgå in och skrev sedan bara på känsla. Visste inget om anslag, krispunker, vändpunkter och klimax eller avtoning. Det blev sällan bra och ”känslan” kunde driva iväg ganska långt med mig. Jag blev liksom inte klar. Det bara flöt.

När jag sedan, med erfarenhet av et antal kortare webbkurser i skrivande, fick lite mer klart för mig hur jag n bygga upp en historia med hjälp av just synopsis gick det genast mycket lättare. För nuvarande historia som jag håller på med – den där 1700-talshistorien ni vet som jag beskrev i korthet förra veckan (måndag 22/8 2016)  – började jag med att skriva några lösa scener här och där just på ”känsla”. Men så byggde jag upp ett synopsis som blev ”klart” under förra sommaren (2015) inför skrivarkursen. Nu hade jag en ram klar för vad som skulle hända och under året skrev jag på som en dåre. Och vet ni. Det gick riktigt lätt det där med att skriva efter ett synopsis. Jag hade gjort en färdig mall att arbeta med.

Om ni tycker det låter tråkigt att skriva en historia efter en färdig mall där man redan vet vad som ska hända, så kan jag bara säga att det inte alls behöver vara tråkigt. För under arbetet med mitt manus har det flera gånger hänt att karaktärerna har fått för sig att hitta på egna grejer. Fortfarande inom ramen för vad jag har ”bestämt” för historien, men ändå för mig nya grejer. Så till den grad faktiskt att slutet på historien ändrades. Än en gång inom ramen för det slut jag hade bestämt, men ändå kom det lite som en överraskning även för mig.

Så… Om jag får välja så tänker jag fortsätta att arbeta efter synopsis. Det ger mig stöd i skrivpocessen, och jag kan tryggt ”leka loss” inom ramen som jag har satt upp. Överraskningar kan fortfarande ske, men jag tryggt låta dem ske på både sina egna och mina villkor.

Kaos

Jag kommer leva i ett renoveringskaos närmsta månaden. Men jag hoppas att jag kommer kunna hitta vägar för kreativiteten ändå på något sätt för att inte stanna upp för mycket i arbetet. Men jag kan inte säga annat än att jag vådas över hur det kommer att bli. Fortsättning följer, således…

Delmål och att hålla igen…

Det har bara blivit ett kortare skrivpass på 20 minuter nu på förmiddagen. Inte för att jag inte vill skriva mer, utan för att det finns massor med andra saker som väntar på att bli gjorda och som faktiskt inte kan vänta längre. Tråkigt, men sant. Ibland måste jag prioritera annat än skrivande.

Dock får jag vara nöjd med att ha uppnått både 400 000 tecken och 70 000 ord i den här versionen av romanen. Bra mycket mer än i första genomskrivningen, så manuset växer och förhoppningsvis till det bättre. Somt kommer jag behöva stryka så småningom, men jag har åtminstone text att jobba med 🙂

Ordmängden idag blev 300, något mindre än målet på 500. Men å andra sidan har jag skrivit över 8 500 ord totalt den här månaden, medan målet låg på 5 000, så det en liten minskning på 200 ord idag är okej.

Septemberplanering

20160826_153756

Foto: HP

Har just sett över vad jag hunnit med att skriva i augusti och inser att målet på 5 000 ord nästan var lågt sätt. Jag har – innan morgondagens eventuella dos kommit en bra bit över 8 000 ord. Bra jobbat således. Eller kanske lågt satt mål?

Så inför september ökar jag kravet på mig själv och tänker mig att få ihop 9 000 ord totalt. Ökar från 1 500 ord per vecka som mål till 2 000. Kanske funkar utmaningen. Annars får jag minska till nästa månad. Men det är värt att experimentera lite med mängden mål.

En orsak till att det känns som en utmaning med ökningen är att jag är som mest skriveffektiv när jag sitter hemma. Och den kommande månaden renoveras det i min lägenhet. Att under fredag förmiddag sitta hemma och skriva är inte aktuellt, så jag får flytta ut och byta miljö. Dubbel utmaning såkedes.