Igår lyssnade jag klart på boken Sju dagar kvar att leva: en berättelse om brott och dödsstraff av Carina Bergfeldt. Författaren intervjuar i boken den dödsdömde fången Vaughn Ross som har sju dagar kvar att leva. Det är en berättelse om hur det är att leva bakom galler tillsammans med andra dödsdömda fångar. Hur en dag ser ut, vad som är tillåtet och inte tillåtet. Till exempel är det fördödsdömd inte tillåtet att ha någon mänsklig kontakt med omgivningen, ens med sina anhöriga.
Carina Bergfeldt intervjuar också samtal med fängelsedirektören och en fängelsepastor som båda närvarar vid avrättningar, en familj som väntar på hämnd och en kvinna som genom brevväxling kommit att älska en mördare. Också en intervju med en dödsdömd som frikänts finns med. En person som berättar vad det gör med människor som sitter inlåsta och inte har mer än döden att vänta på. Det är intressanta berättelser allesammans, oavsett vilka bevekelsegrunder de har för sina arbetsuppgifter, utsagor eller åsikter.
Bokens berättelser kring avrättningar får mig mest att må illa och jag kan inte påstå att jag hittar något försvar för straffet som sådant. Snarare tvärtom. Men det är en intressant bok att ha läst/lyssnat på.
