När man ser utvecklingen

Jag har i eftermiddag tagit mig en skrivarfika och med en mugg kaffe bredvid mig suttit och skrivit lite om ett par av mina karaktärer. Till min hjälp och mitt stöd hade jag en utskrift från ett av mina första utkast där jag skrivit om mina karaktärer i historien. Utskriften var daterad (har kommit på att det är rätt bra att datera utskrifterna jag gör) i september 2013. Att kort ögna igenom hur en karaktär var för nästan två år sedan och hur jag tänker kring honom/henne idag gjorde att jag såg något. Jag har utvecklats i mitt tänk kring historien. En hel del grund är kvar, som många personer, men intriger och händelser har förändrats drastiskt för åtminstone en av huvudpersonerna. Och det är till det bättre. Tror – och hoppas – jag. I vilket fall som helst… Jag brukar ju gnälla på att mitt arbete bara står till, att jag inte kommer vidare och så vidare och så vidare… Men uppenbarligen har jag på två år kommit längre än jag trodde. Jag ser nuet, men jag ser inte framtiden. Känns på något sätt skönt att upptäcka det. Nästa fråga: Var kommer jag att vara i mitt skrivande två år från nu?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s