När man startat

Ofta kan jag tycka att stressen är som värst innan jag kommit igång med något. Men nu har jag ändå fått fatt på delar av ansökningstexterna. Jag har närmare 13 sidor text hittills till Kreativt skrivande att titta vidare på, och ska ha max tolv. Har kommit igenom drygt hälften av manuset jag ska titta igenom för att se textutdrag. Får se om jag orkar ta mig igenom allt. Har en känsla av att de bästa scenerna finns i början av manuset. Vet med mig att texterna halvvägs in i manuset började tugga på allt trögare utan att det hände särskilt mycket. Kanske för tt jag inte hade något synopsis att jobba med utan bara en känsla av vart jag ville. Så vi får se. Möjligtvis skickar jag ut  det på remiss.

Det känns oavsett skönt att vara igång i alla fall med ansökningstexten. Det är ett stressmoment mindre. Får jag bara till att komma igång med texten till Atts kriva historiska romaner också så känns det ännu bättre.

Resteb av helgen blir det bara småpill med skrivandet där jag eventuellt hinner.

Annonser

Hur begränsar man sig?

Sitter och försöker hitta olika utdrag ur en text att använda till kursen i Kreativt skrivande. Försöker hitta 5-10 sidor text, 12 punkter och 1,5 radavstånd. Texten jag letar utdrag ur är 99 sidor lång och det ska ju helst vara textudrag som säger något, visar min förmåga och helst också visar på variation. Tänker jag. Det står inget om det i hur texten ska vara utformad. Och av någon anledning har min hjärna fastnat i att jag måste få till rätt textutdrag direkt. Men det behöver jag ju inte alls inser jag. För jag kan ju börja med att plocka ut textutdrag som jag tror kan vara värdefulla, och sedan både sovra och skriva om så att det passar omfånget jag behöver ha. Så jag fortsätter att ögna mig igenom den långa texten för att hitta det som förhoppningsvis är pärlorna att jobba vidare med.

Lite vila…

Det har varit lite trögt med inlägg på bloggen den här veckan. Har gått lika segt med skrivandet. Men tankarna går i alla fall kring skrivandet. Jag tänker mig att försöka börja titta lite smått på ansökningstexter i helgen, även om helgen är full av annat. Men kanske hinner jag lite i alla fall. Det är en förhoppning att hinna läsa igenom lite barnboksmanus, och kanske också hinna titta lite mer på en annan ansökningstext. Och eventuellt läsning av en barnbok om Gripsholms slott. Målsättningen är att ha med mig skrivandet där jag är i alla fall. Jag får jobba på att inte släppa taget.

Hur blev det så?

Den här tisdagen har jag mer tisdagsfix än vanligt att åstadkomma. Fattar inte hur det blev så. Blodprov, jobb, sortera tvätt, middagsbön och lunch. Sedan träning och lite fika innan jag strax ska iväg och ta en del av veckans matinköp, fler ärenden, aftonbön (vesper) i kyrkan och sedan tvättstugan. Hur kan en dag bli så full, trots att man bara jobbar halva dagen och borde ha hur mycket tid som helst till skrivandet. Men jag tycker snarast det blivit mer fulla dagar på tisdagar sedan jag släppte kravet på mig själv att hinna med skrivandet. Och jag har inte flyttat bort något annat från fredag och lördag för att få mer tid till skrivandet där. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Fast å andra sidan. Matematiken var definitivt inte min starkaste sida i skolan.

Nåja. Jag försöker andas mig igenom den här dagen för att inte få samma huvudvärk som jag hade igår. Jag kan ju säga att jag i alla fall trotsade huvudvärken och läste lite skrivhandbok på hemvägen från jobbet igår. Bra skrivövningar bland annat, men när ska jag få tid till att göra övningarna. Suck… Önskar många gånger att jag hade 48 timmar per dygn. Eller handlar det helt enkelt om att jag inte prioriterar skrivandet ordentligt? Men jag kan faktiskt inte gå utan mat och i smutsiga kläder. Eller leva i en svinstia. Ingen annan gör det åt mig – fortfarande – och jag skulle inte kunna skriva i det tillståndet heller. Och kan inte gå emot den personlighetstyp jag är och pressa in mer i schemat än jag mår väl av. Jag vet det. Eller är det bara ursäkter för att slippa?

”Än klappar hjärtan” av Helena von Zweigbergk

 

Foto: HP

Foto: HP

Läste nyss ut boken Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk. En alldeles ypperlig relationsroman om systrarna Astrid, Sandra och Lena och en alldeles speciell sommar. Astrid som verkar vara den perfekta systern som ständigt har allt under kontroll och som har allt. En perfekt familj, och en kärleksfull man, men som denna sommar möter äldste sonens pappa, mannen som var hennes stora kärlek. Sandra, som lever med ”den store konstnären” som tvingades sluta och som nu tvingas se deras gemensamma projekt driva dem mot ruinens brant. Och lillasyster Lena, kvinnan som verkar så självständig, med ett eget designföretag och som flyger mellan New York och Stockholm, men just denna sommar fått ett cancerbesked.

Denna sommar för Lenas sjukdom de tre systrarna och deras mamma tillsammans på ett alldeles särskilt sätt. Gränser förskjuts och fasader rämnar. Gamla historier tvingas upp till ytan och systrarna förändras mer än de kanske från början önskar.

En mästerligt tecknad roman som jag har svårt att släppa och som jag kommer bära med mig länge. Helena von Zweigbergk låter verkligen känslorna komma nära i boken och språket tyder på djup och säkerhet. Än klappar hjärtan är en bok om både nutid, dåtid och framtid.

Omelett, berättelse och saga

Det blev fyllning över till pajen igår. Alldeles lagom mycket fyllning för att göra två portioner omelett idag. En till dagens lunch, och en att ta med till jobbet i morgon. Perfekt.

Har nog efter lite funderande igår kväll bestämt mig för att ta tag i två textförslag som jag tänker mig till kursen Att skriva barnlitteratur. En berättelse om två finurliga killar – Max och Adrian – och en med titeln Sagan om Polly-Ester. Båda två kan behöva redigeras lite, men jag hoppas de har en grund att stå på i sig själva så att det som behövs är lite finputsning.

Får jag gjort det som känns lättast och kanske går snabbast får jag sedan gå över på det som tar lite längre tid. Jag våndas redan, och börjar önska att 15 april vore här nyss, så att alla ansökningar vore klara och inlämnade! Men samtidigt tur att dagen ligger en bit bort så att jg förhoppningsvis hinner jobba på det jag behöver tills dess.

Tipset från Simona Ahrnstedt om skrivdagbok verkar vara en bra idé och kanske något att ta till sig. Får se om jag lyckas.

Frestande TV

Tjoho… Träningen är avklarad och väl hemma igen tog jag itu med pajen från lunchtid, så nu är den inne i frysen och färdig att plocka fram som lunchlåda vid 6 olika tillfällen. Smidigt. Synd bara att matlådorna tar slut så fort att jag måste fixa nya stup i kvarten… Matlagning är inte roligt… Och det tar tid från skrivandet.

Och apropå skrivandet. Jag tänker mig ju att börja ta tag i ansökningstexter. Öppnade dokumente med en längre text sm jag tänkte ta ett utdrag från till kursen Kreativt skivande. Texten är på närmare 70 sidor med enkelt radavstånd. Hur i allsindar ska jag kunna plocka ut 8-10 sidor ur den och jobba ihop så det blir bra? Och hur ska jag välja vilka? Börjar jag känna vånda och stress nu bara jag öppnar dokumentet, hur ska jag då inte känna sedan? Hmmm… Hjälper inte att bara stänga ned och glömma, men kanske ska jag inte ge mig på det en lördagskväll när jag fortfarande är hungrig efter träning trots en stor tallrik fruktsallad. Vet vilka texter jag tänker försöka arbeta med och jag får försöka titta närmare på det så snart jag bara kan inser jag…

Men nu tror jag att jag faktiskt, som rubriken antyder, försöker falla för frestelsen att sätta mig vid TV:n och se lite idrott… Tror jag…