Grodor i sol

Egentligen är ju fredag förmiddag min obligatoriska, icke bortbytbara skrivtid. Men efter en vecka där jag till slut känt mig som grodan på bilden, så har jag valt att ta  det lugnt under förmiddagen.

 

Foto: HP

 

Har lite småfixa att göra under eftermiddagen och resten av helgen får jag inte till någon skrivtid. Så vill jag egentligen inte ha det, att det inte blir någon ork eller tid över alls till skrivandet, men ibland blir det så ändå. Och det finns saker som jag absolut inte vill missa heller, så vissa veckor får det bli så här. Tur att det inte blir varje vecka. Jag får försöka vara öppen för de tankar som kan tänkas dyka upp under stunder då jag har tid att fundera över mitt skrivarprojekt i alla fall. Och njuta över att hösten fortfarande kan komma med vackra ögonblick att njuta av.

 

Foto: HP

”Konsten att skriva en bästsäljare” av Lina Wennersten och Katarina Lagerwall

 

Foto: HP

 

Bloggens längsta rubrik hittills? Oavsett en bok som handlar om just det som titeln anger. Konsten att skriva en bästsäljare. Författarna definierar vad som är en bästsäljare, tar upp skrivprocessen från idé till manus, kontakter med förlag och marknadsföring samt mycket annat som berör det skrivande livet.  Blandat med detta presenteras också goda råd från både etablerade författare som Henning Mankell, Katarina Mazetti med flera och råd från förlagsbranschens personal.

Vill man ha specifika skrivövningar för att komma igång med sin bästsäljande bok är en annan bok att rekommendera. Men för att få veta hur man ska tänka, vad man ska tänka på osv är det här en bok som helt klart kommer med goda tips. Det jag främst tar till mig är nog tankarna kring marknadsföringen av en bok när man väl fått den utgiven, och vad man behöver tänka på när man förhandlar med förlaget om kontrakt.

Total sett en bok jag kan rekommendera alla andra som precis som jag sitter och skriver med drömmar om att få sina alster utgivna.

Blå?

Det känns som om jag fortsatt springa genom igenom veckan. Att göra flera saker samtidigt är inte att rekommendera. Inte heller att traska runt i mörka vardagsrum tidiga morgnar. Resultat? Blåa, svullna och ömma smalben. Rekommendation: låt bli.

Skrivande? Inget idag heller.

När tiden rusar

Idag är det en sådan där tisdag när tiden bara rusar förbi. Det är jobb, lunch, träning och nu har jag satt eftermiddagens temugg på termos och ska strax springa över till mataffären för en rejäl veckohandling. Sedan är det dags för vesper (aftonbön) i kyrkan, och när så kvällen är inne kommer jag springa upp och ned till tvättstugan. Det känns inte riktigt som om jag ens får ro nog i kroppen att tänka skrivande. Jag är liksom på språng hela tiden. Blogginlägget skrivs i en andningspaus där jag ändå är inne på datorn.

Så… Mot mataffärens djungel av valmöjligheter…
Fick förresten en refusering idag på en veckotidningsnovell. Känns lite sådär, men positivt att jag åtminstone fick respons på vad som inte gick hem. Då kan jag ju åtminstone rätta till det, och/eller senare testa med någon ny tidning.

Ha en trevlig kväll på er där ute!

Uppkopplad tank-e

Att på nytt ha börjat processen med min berättelse om Enebybackens herrgård gör att jag på något sätt mer eller mindre konstant är uppkopplad i någon form av tanke eller känsla som hör till historien. Eller också tycker jag åtminstone det känns så när jag har en tanke eller idé som jag tycker är värd att behålla, men just då inte har projektets anteckningsbok med mig. Jag vill liksom hålla kvar den så den inte sticker sin väg. Fylla en tank med idéer och tankar, känslor och scener att ösa ur den dag det ”verkliga” skrivarbetet börjar, om man med det menar att skriva ned hhistorien från punkt a till punkt ö. Än så länge är allt så fragmentariskt men också spännande. Och oroligt. Är jag verkligen kapabel att ro i land ett så stort projekt? Och vad händer med den egna skrivsjälvkänslan om jag inte lyckas. Tänk om jag tagit mig vatten över huvudet?!

Att våga vila

Jag brukar ta ledigt från det mesta och bara vila på söndagar. Ingen barnlitteratur, men gärna vuxenlitteratur som jag kopplar av med. Inte heller skrivandet som jag ser som roligt och stimulerande ger jag mig i kast med. Kanske för att jag önskar och hoppas att det en dag ska bli en del av mitt yrkesverksamma liv. Jag tror det är viktigt att våga vila och koppla av. Att inte hela tiden vara uppkopplad och fixa och greja med saker. Då blir det liksom mer ork över de andra dagarna till det som jag tycker är roligt. Och då fortsätter det också att vara roligt.

Dålig placering?

Det har blivit lite synopsisskrivande och lite allmänt skrivande av kringfakta, funderingar och annat sånt som jag behöver veta för att bygga ihop min historia om Enebybackens herrgård. Ju mer jag skriver ned av tankar, vad som händer, när saker ska hända,osv desto mer inser jag vikten av research och att veta och kunna det man skriver om. Det roliga med att leta efter saker på nätet är jag blir så inspirerad och sugen på att åka iväg och besöka slott och herrgårdar för att få ännu mer inspiration och kunna skriva en så trogen historia som möjligt. Nackdelen med detta är att de allra flesta herrgårdar och slott ligger en bit utanför centralorterna. Funkar dåligt om man inte har egen bil, och en ekonomi som långtifrån alltid (snarast rätt sällan) tillåter att man hyr bil en hel helg och kör runt för att kolla läget. Men samtidigt… Jag inser ju varför de ligger där de ligger. Till herrgårdarna hörde ju oftast ett bruk, eller stora lantegendomar som försörjde dem som bodde på gården. Det är lite svårt att placera en herrgård mitt i stan, och fy vad tråkigt det skulle vara för själva historien. Ingen stor vräkig byggnad med utsikt över sjön att fantisera kring, ingen härlig slottspark att placera ut små kärleksskrymslen i och ingen hjälte som kan spränga iväg på en häst genom allén. Så… Herrgårdarna får ligga kvar där de ligger, och jag får försöka lösa min research på bästa möjliga sätt utifrån det.