Hjärtat eller plånboken

Har suttit lite tid nu på morgonen och arbetat med ansökningstexter och personligt brev till Österlens folkhögskola. Sitter med tre olika textförslag att välja på, och det är svårt. Två av dem känns starkare än den tredje och det är väl egentligen där jag står och väger. De är ganska olika sinsemellan, och bra på varsitt sätt. Den ena hade jag tankar på att skicka redan när jag sökte i våras, men valde då en annan text. Kanske ska den få chansen den här gången istället? Svårt att veta vad som bär i en ansökan.

Sedan sitter jag också och våndas över om Österlen är rätt väg att gå. Den har många bra fördelar. Den är på distans, den har några närträffar på olika platser i landet som inte är obligatoriska, och jag kan fortsätta en andra termin med ett eget projekt. Det låter lockande. Men sedan är det utbildningarna på Linnéuniversitetet som jag också hittat som känns som perfekta alla tre.

1) Kreativt skrivande 1

2)  Att skriva historiska romaner

3) Att skriva barnlitteratur

Hjärtat kan tänka sig alla tre utbildningarna, och till detta då också Skrivarlinjen Distans på Österlens folkhögskola. Linnéuniversitetets utbildningar går på halvfart distans över ett år. Tänk att kunna kombinera två av kurserna på Linnéuniversitetet över ett år. Men det skulle kosta en hel del. Kanske runt 130 000 kr uppskattningsvis, eller mer. Och jag vill inte behöva låna. Kanske skulle jag kunna ta bidrag under en termin och sedan spara det jag har kvar av studiestödet till senare. Jag har fler saker som lockar utbildningsmässigt. Usch, det är så svårt, och jag vill så mycket. Att drömma kostar ingenting, men däremot att ta fart och försöka genomföra drömmarna kan ibland kosta en hel del. Och oavsett hur jag planerar så känns det som om atingen tiden eller pengarna inte räcker till. Jobba mer och spara ihop mer så man kan plugga i lugn och ro? Eller jobba mindre och få mer tid över till skrivandet och kanske få till det där som gör att jag till slut kan få in lite pengar på skrivandet. Ett ständigt övervägande och prioriterande som kan vara väldigt stressande emellanåt.

Nåväl… Dags att återgå till texterna så att jag i alla fall har en chans att komma in på en utbildning så småningom.

Gråväder

Dagen har rullat på igen och jag har inte fått gjort så mycket som jag tänkte från början. Men tröttheten måste få ta sin tid och plats. Det är bara det att jag har så stora krav å vad jag ska prestera. Men kraven ligger på skrivandet. Jag har ju faktiskt hunnit både handla, baka, se på lite film och vara lite social i eftermiddag.

Nu är det lite gråväder ute och jag sitter inne med levande ljus och bara myser.

Tystnaden

I mitt jobb är jag ofta väldigt social och möter massor av människor. Det blir automatiskt att jag ger mycket av mig själv. Det innebär också många ljudintryck då många barn finns i närheten. Ljud som rent fysiskt sätter sig i kroppen. Därför är det så skönt med tystnaden när jag är ledig. Det blir inte mycket av tv- och radiokonsumtion dagtid. Jag orkar helt enkelt inte med ljudet.

Men i tystnaden får jag också tid att möta mig själv och mina tankar. Något som inte bara är skönt utan också extra viktigt för att orka, tror jag.

Så mitt lunchråd blir att våga testa tystnaden och se vad du möter.

Vad jag vill?

Nu har jag formulerat ett första utkast till brev till skrivarkursens ansökan. Svårt. Jag vet ju vad jag vill och längtar efter. Känner det i hela kroppen. Men hur sätter man ord på det? Hur sätter man ord på sin bakgrund och vad man vill med skrivandet så att någon annan förstår hur viktigt det är?

 

Foto: HP

Foto: HP

Hur långt ska brevet vara? Det står inget om längden i informationen om vad ansökan ska innehålla. Hur personlig ska man vara? Hur mycket bakgrund ska man ge? Vad om mina tankar kring mitt skrivande ska jag berätta om? Det kan ju svämma över och bli en hel roman. Och hur personlig ska man vara? Hur detaljerad? Sist skrev jag ett brev som jag kan känna blev väldigt mycket som att arbetssökarbrev. Ska jag lägga upp det på annat sätt nu? Eller ska jag köra en annan stil. Utkastet har blivit annorlunda, mer utifrån hjärtat kanske. Men jag vet inte om det är rätt väg att gå. Just nu vet jag inte ens om den här utbildningen är rätt väg att gå. Jo, den passar bra, och möjligheten att börja med en utbildning på en termin och kunna fortsätta med en påbyggnadstermin med ett eget projekt är bra. Men kanske finns det kurser på Linnéuniversitetet i Kreativt skrivande på grundnivå som jag tror kanske egentligen skulle passa ännu bättre. Men de börjar inte till våren, utan till nästa höst. Lång tid att vänta. Men det finns minst tre kurser jag kan tänka mig att söka. Kurser på halvfart och distans under ett år. Jag kan tänka mig att söka alla tre och förhoppningsvis får jag chansen att kombinera två av dem för att läsa på heltid under ett år. Många tankar som snurrar.

Oavsett är det värt att prova att söka nu till våren för att se om det går bättre den här gången. Så därför är det dags att sätta igång med renskrivning och redigering av brevet, och hoppas att det räcker.

 

På löpande band

Torsdagar är sådana där dagar där saker ofta går i ett. Efter jobbet idag har jag hunnit med att både städa, jättetrevligt fika med en god vän och träna på gymmet. Löpbandet är betydligt roligare än jag trodde, och jag får nog se upp så jag inte tränar för mycket. Men dit är det nog en bit. Försöker hålla mig runt 50-60 minuter per gång, men ju mer jag tränar desto mer orkar jag.

Jag hade egentligen tänkt dela en bild på dagens fika, men sällskapet var så trevligt och fikat (kaffe och dubbel ostfralla) för gott, så det glömde jag alldeles bort att föreviga på bild. Istället delar jag en bild på dagens inköpta hallonmarmelad från delikatessbutiken Peter & Peter delikatesser. En liten delikatessbutik jag testade första gången för lite sedan för att inhandla en ”gå-borts”-presnt. Och jag gillade den. Butiken alltså. Liten, lagom mycket på hyllorna och lite lyxig känsla. Visst kostar marmeladen (fransk) mer än i en vanlig mataffär, men å andra sidan är det inga tillsatser i den. Ingredienser är hallon och rårörsocker. Inga konserveringsmedel eller E-ämnen. Känns ju bra för kroppen.

 

Foto HP

Foto HP

 

Tur att det finns saker att fylla magen med. Träningen gör mig hur hungrig som helst…

 

Hösten är här

Så har hösten kommit. Det var riktigt kyligt i morse när jag gick till jobbet. Kort arbetsdag, och jag gick direkt från jobbet ned till kyrkan på middagsbön.

Foto: HP

Foto: HP

Efter lunch blev det träning på gymmet under ungefär en timme. Jag har faktiskt vågat mig på att börja springa igen. Det är inga överväldigande tider eller distanser, men jag gör det, och det första gången på sådär 13 år. Känns faktiskt förvånansvärt bra. Särskilt som jag aldrig trodde mig om att börja löpträna igen efter mitt senaste Göteborgsvarv (21 km) i maj 2001, som jag tog mig igenom på något som knappast kan kallas grundkondition utan mer ren och skär envis tjurskallighet eftersom jag faktiskt hade anmält mig. Något nytt Göteborgsvarv är det väl knappast tal om för min del, men ändå roligt att börja föra lite bok över min träning för att se hur mycket jag orkar och hur utvecklingskurvan går. Och utmaningen ligger i att försöka behålla en sund inställning till bokförandet.

Sitter på paus lite med ansökan till skrivkursen vår. Har skickat lite ansökningstexter till skrivarvänner jag litar på för en titt och hjälp på traven i att välja och få texten så bra som möjligt. Det känns svårt att göra sig själv rättvisa på en enda ynka sida.

Vilodag

Inte mycket skrivande den här helgen, eftersom jag var borta igår och vilodag idag. Ny vecka snart och nya möjligheter. Jag har insett att det nog är fredag och lördag som får vara mina skrivardagar även om jag önskar att det sett annorlunda ut. Kanske får jag leva på längtan och drömmar de andra dagarna. Kanske nödvändigt för att behålla drivkraften och glöden. Ständigt dessa processer för att komma vidare och hitta rätt plats för mig själv och mitt skrivande.