Att våga semester

Jag har en tendens märker jag att kräva väldigt mycket av mig själv skrivarmässigt när jag är ledig från jobbet. Då ska jag liksom trycka in allt skrivande jag inte hinner med annars, men längtar efter. Samtidigt – jag har säkert skrivit om det tidigare – märker jag att jag faktiskt hinner med mer när jag sänker kraven. Krampen blir liksom mindre. Det jag hinner, det blir gjort och då kommer också lusten i skapandet.

I början på veckan var jag i Göteborg på besök. Blev härligt bortskämd med bland annat ett besök på konstmuseet. Förutom att muséet var svalt och skönt i ett annat väldigt sommarhett Göteborg, så var det massor av tavlor som var berättelser i sig. Små detaljer som man hittade först efter en stunds betraktande. Personer som man undrade vart de var på väg, vilken relation de har, vad de pratar om etc… Jag skulle vilja konsumera så mycket mer kultur i den här formen just för att hitta mer inspiration och glädje. Det fyller också på min egen skaparlust där jag är nu.

Så, kanske lika bra att sluta underskatta vilan och lita på att det är då det händer!

Äntligen!!!

Nu kommer äntligen åskan! Kanske kan en ordentlig urladdning få temperaturen att sjunka.

Funderar också vidare på om det inte vore idé att skriva mer på andra platser än hemma. Det lockar. Bara med den lilla detaljen att göra som J.K. Rowling och skriva på café kommer kosta mer än jag har budget för. Och det kommer sätta sig på vikten om det inte finns nyttigheter 😉 Och billigaste stället är fullt av trevligt folk som jag känner. Då blir inte mycket gjort av det jag vill få gjort. Trevligt dilemma!

Jag får klura vidare. Kanske kan man fikskriva ett par gånger per månad och försöka budgetera för det… Något att jobba på.

Nu är både åskan och blixten här. Dags att mysa!

Fläktande värmeslag

Med näst intill värmeslag på balkongen går det inte att tänka skrivande. (Eller också valde jag att faktiskt ha helt semester idag.)

Värmeslag
Foto: HP

Skönt i alla fall att det fläktar lite grand, tack vare att man ordnat tvärdrag i lägenheten.

Årets gardin
Foto: HP

Och en ordentligt kall törstsläckare fick det bli också för en gångs skull. Är kanske inte alltid helt bra att bälga i sig vätskedrivande muggar med te när temperaturen ligger runt 30 plusgrader. Dem får man ta vid minusgraderna istället. Men jag hoppas jag slipper 30 minus. Där räcker det gott och väl med 5.

Dagens törstsläckare
Foto: HP

 

Kreativt kaos

Kreativt kaos
Foto: HP

 

Är det detta som kallas kreativt kaos? Jag vet faktiskt inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Men jag får väl köra en stund och sedan ta fikapaus. Jag älskar fikapaus! Och stora rymliga temuggar. Av någon anledning funkar det bra att sitta och skriva och dricka te samtidigt. Jag tänker liksom bättre med en temugg i närheten. Det är som om temuggen och kreativiteten hör ihop.

Dags att faktiskt försöka göra lite nytta också, semestern till trots! 🙂

Att göra roligare

Inspirerande fika
Foto: HP

 

Jag gjorde slag i funderingarna från i förmiddags om att ge mig ut och fika. Jag misstänker att det lilla arbete jag fick gjort med mitt synopsis misstänker jag är det enda jag får gjort idag, och att jag inte ens hade fått gjort det om jag inte tog mig iväg. Konstigt nog brukar det vara tvärtom. Tar jag mig hemifrån får jag inget gjort, men är jag kvar hemma kan jag få massor gjort. Kanske får jag jobba lite med var och hur jag skriver, och med mina förväntningar på hur mycket jag ”ska” få gjort för att det ska vara okej… Mäts mitt arbete i antalet ord? Är tänkandet okej? Läsande? Arbetet med bakland/synopsis? Det är så mycket mer än att bara få ner orden och känslorna i själva historien. Och jag måste låta det få ta den tid det tar.

Nödvändigt tråkgöra

Foto: HP

Jag börjar alltmer motvilligt inse nödvändigheten i att faktiskt ha en god grund att stå på innan jag börjar skriva. Vilket innebär att jag behöver ha mitt så kallade ”bakland” klart för mig. Bakland kallas all den information jag som författare vet om min historia, personerna, deras liv och känslor, saker som hänt, politisk åsikt, religiös uppfattning mm. Allt som helt enkelt inte kommer fram i historien jag skriver. Plus då att jag måste ha klart och tydligt synopsis skrivet för att historien inte ska spreta iväg på egen hand. Otroligt tråkigt att bygga upp, men ack så nödvändigt för att historien ska bli så mycket bättre i slutänden. Ett evighetsgöra dock när man tänker sig något annat än en kort liten novell, utan mer av ett romanprojekt som spänner över sådär ett halvår. Och då har jag ändå dragit ned tidsperspektivet som först sträckte sig över närmare två år. Kanske skulle behöva en serie för att hinna med det. Men har jag idéer så det räcker?

Nåja… Det räcker väl kanske med att börja jobba och spåna och tänka. Men ju mer jag tänker, desto mer kramp verkar det som att det blir. Kanske behöver jag sätta mig på andra ställen som kan ge mig lite inspiration, precis som på Ronnum…  Bulle? Kaffe? Fika någon annanstans än hemma? Lockar, men… Nåja, vi får se var det landar någonstans…

Att få ny kraft

Ronnums herrgård Foto: HP

Det är skönt med lite ledighet och semester för att få ny kraft, ta dagarna lite som de kommer och bara vara. Några dagar nu under första semesterveckan tillbringade jag på mysiga Ronnums herrgård i Vargön utanför Vänersborg. Herrgården är från 1700-talet, om jag förstått det rätt. Lugna dagar då jag la bort både klockan och prestationskraven, och gissa vad som hände?! Det dök upp massor av idéer i huvudet. Kom massor av scener och jag fick nya perspektiv på hur jag skulle skriva min historia. Jag kom hem med massor av ny energi. Kanske är det något jag borde tillåta mig att göra oftare. Både att åka iväg till platser som kan ge mig inspiration till det jag vill skriva om, men också att våga sätta mig på andra platser och skriva. Oftast sitter jag hemma vid matsalsbordet i vardagsrummet och skriver för hand, eller vid datorn. (Det senare gör att jag alltför lätt sitter och surfar bort massor av värdefull skrivtid.) Men på semestern satt jag ofta vid fikaborden utanför herrgården eller i lobbyn och skrev, och det gick förvånansvärt bra. Jag fick massor gjort. Kanske ska jag försöka våga mig på det lite oftare och se vad som händer med effektiviteten och texterna. Även om det gör att det försvinner en del fikapengar på caféer eller liknande.

Balans

Foto: HP

På något sätt gäller det att hitta en balans. De senaste veckorna har jag haft så svårt att få till skrivandet. Jag har inte haft någon inspiration alls, utan har fått slita mig till det jag fått ned på papper/i filen i datorn. Nu fick jag ändå till slut iväg inlämningsuppgifterna till lektion 4 av 10 på kursen jag går. Och så har jag äntligen fått semester. Så nu tror jag att jag ska tillåta mig själv även lite skrivarvila. På ett sätt handlar det om att inte ligga av sig har jag märkt, för då försvinner tankarna kring ett projekt när jag inte jobbar meddet. Me njag kan samtidigt inte tvinga fram något som inte finns.

Så… Nu blir det i alla fall en liten skrivarpaus. En tekopp på balkongen, som råkar vara svalaste stället i (utanför?) lägenheten.

Tröghet

Foto: HP

 

Så sitter jag och försöker skriva första delen av min följetong som jag ska knåpa ihop under kursen. Det går sååå trögt. Inspirationen finns där inte alls. Jag får slita för varje ord. Jag vet vad det ska handla om i stora drag, men det går bara inte att få ned det i datorn. Disciplinen är under all kritik. Det har inte ens hjälpt att pausa lite och göra något praktiskt (laga mat och baka bröd). Igår tog jag skrivledigt hela eftermiddagen för trevligt fika. Så jag kan inte klaga på outvilad hjärna. Kanske är det bara så att den vet att semestern ligger 4 arbetsdagar bort, och då vill den vara ledig.  Eller också är det bara så att det är en sådan där dag då det helt enkelt går segt framåt med skrivandet.

Skriva – för vem?

Tja… Just nu går det trögt med skrivandet. Känns som om jag inte kommer någonstans. Det gör jag förmodligen, men inte alls så snabbt som jag vill. Jag vill se resultat. Helst nyss. Men det är ju så mycket processer, så mycket övning och så mycket tänkande innan själva skrivprocessen kommer igång. Har suttit och övat på att skriva synopsis utifrån en gammal saga idag på förmiddagen. Det är inte lätt att få till det med alla delar för att få en hållbar historia.

Och så funderar jag fortfarande – skrev nog om det för ett tag sedan – på vem jag vill skriva för. Barn, historiska romaner eller för veckotidningar. Visst kan jag skriva för alla tre kategorierna. Men jag är inte så rutinerad än att jag känner att jag kan bolla flera olika genrer och projekt samtidigt utan behöver fokusera på ett i taget. Det dröjer länge – om jag ens någonsin kommer dit – innan jag har samma flyt på skrivandet som Danielle Steele som kan (läste jag någonstans) skriva på fem romaner samtidigt!!! Hur gör hon?

Likaledes funderar jag på för vems skull jag skriver. Läsarens eller min egen? Visst vill jag att mina berättelser ska bli lästa, men först och främst skriver jag nog för att jag känner ett behov av och en längtan efter att skriva. Visst kan jag ofta klaga på att det är tufft och jobbigt att hitta konflikter och bärande historier. Men att bara ignorera längtan efter att få sätta pennan till pappret och skriva är nog ännu tuffare. Då skulle jag förneka en skapande och längtande del av mig själv, och det skulle vara detsamma som att låta en del av mig själv dö. Så… Jag får nog se till att fortsätta skriva, för mig själv, för barn, för vem som helst som vill läsa. Och kämpa på tills läsekretsen ökar, och öva på att bli bättre. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt?

Att tvinga sig själv

I eftermiddag funderar jag på hur mycket jag egentligen borde tvinga mig själv. Ja disciplin är bra. Ja, det är bra att kunna sätta sig och jobba även när det tar emot. Men när tröttheten efter tre timmar minus på sömnkontot i natt gör mig ofokuserad och lättirriterad, så kanske det är bättre att låta skrivövningen och pennan ligga kvar på bordet vid skrivblocket. Första övningen jag gjorde blev inte alls bra. Tom på innehåll och bara gjordes för att få den överstökad.

Kanske är det sådana här dagar då jag ska sätta mig och läsa lite istället. Läsa skönlitteratur för att helt enkelt få tillgång till ett djupare språk och studera hur andra har gjort. Läsa för att bara få en upplevelse, eller  läsa facklitteratur om skrivande. Eller kanske helt enkelt bara sätta mig och skriva ingenting om vad som helst bara för att skriva och spara det ifall det skulle vara något.

Men jag vill inte bara ge mig själv ledigt under förevändning att jag är för trött, har för mycket annat, måste ditten eller datten först innan jag skriver. Men jag kan heller inte tvinga mig själv när jag märker att jag riskerar att töja för mycket på mina egna gränser. Det är en svår balansgång som jag tycker är jättesvår.

Nej, jag tror nog att jag faktiskt väljer att låta det bli en stund på balkongen med någon form av läsning som jag aldrig tycker mig ha tid för annars.