Refuserad

Fick idag ytterligare en veckotidningsnovell refuserad. Jag förstår och tar till mig orsaken till det. Hoppas jag i alla fall. Men ack vad svårt att inte få en historia att bli alltför förutsägbar. Särskilt inte på ett kortare utrymme. Och jag vet att jag behöver träna på det där med att få till hinder och problem i mina historier så att det inte bara flyter fram hur lätt och enkelt som helst. Motståndet för huvudpersonen behövs för att skapa spänning och en vilja att läsa vidare.

Kanske är det därför jag behöver förändra min adelsfröken i 1700-talshistorien jag bär på från att bli liten, vek och hunsad av sin far till att bli en tjej med fler drömmar, mer mod och gräsligt med skinn på näsan för att trotsa det motstånd hon möter.

Jag vet inte vilken författare det är – men jag tror det är Elizabeth George – som arbetar efter metoden att ställa 200 frågor som sedan besvaras i romanen. Inget dumt sätt kanske. Min historia om Enebybacken (1700-talsherrgård) har fått en egen anteckningsbok. Där låter jag mina tankar om projektet få ord genom frågor, beskrivningar, påståenden och tankar. Kanske kan det hjälpa mig att se en struktur och få mig att svara på frågorna på rätt sätt. Det kommer att ta tid, men jag hoppas och tror att jag kommer att bli klar någon gång. Hur skulle jag annars kunna försvara mina drömmar ens för mig själv?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s